Kapitel 3


Sjukhuset

Jag trodde att jag var död. I alla fall efter det jag hörde igår. Men jag prövade att öppna ögonen, en sista gång, och jag fick upp de! Jag kunde se eller jag såg inte så mycket för allt var suddigt, men jag kunde se lite grann. Jag såg att jag låg på sjukhus, jag såg att det var ett fönster till vänster om mig, jag såg att det hängde en tavla med massa frukter på framför mig. Jag prövade att vrida på mig, det gick, jag såg ett skåp i ena hörnet, en dörr brevid skåpet, ett litet bord med en vas med en blomma i och två personer sittandes brevid mig. Jag kunde inte urskilja vilka det var, men jag såg åtminstonde att det var en man och en kvinna så jag chansade på att det var mamma och pappa. Jag försökte att röra på handen, så att de kanske skulle se att jag var vaken, men det gick inte. Jag försökte igen och denna gång ansträngde jag mig så mycket som jag bara orkade, men det funkade inte. Då prövade jag i stället att öpnna munnen för att säga att jag var vaken, det gick väl sådär. Jag trodde själv att jag bara fick upp munnen någon centimeter, utan att få fram något ljud, men jag trodde fel. Tydligen så hade jag fått fram något konstigt ljud, vilket gjorde att mannen och kvinnan ryckte till och började titta mot mig, jag försökte säga något, men jag fick bara fram massa konstiga ljud hela tiden. Jag såg att mannen tröck på en röd knapp som satt ovanför det lilla bordet och inom en minut så kom två till personer springandes in genom dörren och frågade vad som hade hänt. Kvinnan svarade att de hade hört konstiga ljud och antog att det kom i från mig. de två okända personerna pekade på mig och frågade kvinnan om de trodde att jag hade sagt något. Mannen svarade kort och enkelt, ja. En av de två personerna gick fram till mig och märkte att mina ögon är öppna. Personen som stod vid mig vinkade till sig den andra personen som snabbt kom fram. En av dem tog fram som en liten ficklampa och lyste i ena ögat på mig, allt blev vitt, jag blinkade en gång och en gång till och ännu en gång, sen försvann ljuset. Jag trodde att jag skulle slippa uppleva det där obehagliga ljuset men då kom de igen, fast denna gång i andra ögat, blinkade en, två, tre gånger o ljuset försvann och allt blev som vanligt igen.

- Hon är vaken. Säger den ena personen

Kvinnan och mannen, som troligtvis är mina föräldrar, kommer fram till mig och kramar om min hand, men jag känner det inte, jag bara ser det. Jag vet att jag är vid liv, men har jag tappat känseln? Är jag förlamad i kroppen? Jag vill inte tro på det, men har jag otur är jag nog det...


kapitel 4 kommer strax